Vi vill förändra verkligheten Makt-Miljö-Motstånd Efter nästan två års förberedelser gick seminariet om militarism och vägar till fred av stapeln den 16-17 mars i år. Omtumlande, späckat med nya kunskaper och intressanta möten med nya människor. Från Uppsala, Kiruna, Örebro, Jättendal och Stockholm kom de, var och en med sina erfarenheter, sina kunskaper och sina perspektiv på vägarna till fred. Seminariet gav oss hisnande utblickar över nya hot mot människor och miljö och nya hinder för en fredlig utveckling av den värld vi lever i. Men vi fick också en gemensam förvissning om att de alternativa vägarna till freden existerar och att det gäller att sprida kunskaper om dem. Så blev seminariet en ny utgångspunkt för fortsatt arbete för fred och rättvisa. Seminariet slutade med att anta en resolution med krav på nedrustning ställd främst till riksdagen och regeringen. Den gick ut i ett pressmeddelande till TT samma dag och skickades i brev till var och en av ministrarna i regeringen. Någon dag senare tog Inger Alström tåget till Stockholm med kassen full med brev - 349 brev till ledamöterna i riksdagen. Så sparade vi in frimärkspengarna. Kärnvapenutveckling utan debatt Storbritannien har nyss beslutat att satsa 270 miljarder kronor på en förnyelse av sitt kärnvapenprogram och i USA har man inlett ett utvecklingsarbete för en tredje generation kärnvapen. Israel, Indien ocxh Pakistan har kärnvapen. Men på det internationella planet målas Nordkorea och Iran upp som de stora hoten mot världsfreden. Så som USA och Storbritanninen för fyra år sedan anklagade Irak och därmed skaffade sig en förevändning för ockupationen. Den 24 mars beslutade FN:s säkerhetsråd om skärpta sanktioner mot Iran för att tvinga fram ett stopp för den anrikning av uran som man påstår /befarar kan ingå i ett program för kärnvapenutveckling.står Hör ni hur ihåligt det låter? Stater som själva uppenbart bryter mot multilaterala avtal om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen kräver stopp för anrikning av uran i stater i Mellanöstern. Det är ett exempel på den maktens arrogans som ligger i vägen för en fredlig utveckling. Bedömningen av vad de stora riskerna ligger är godtycklig och i hög grad styrd av nykoloniala idéer om hur maktbalansen i Mellanöstern ska styras. Man accepterar att Israel utvecklar kärnvapen, Israel som i 40 år har ockuperat Palestina i trots mot beslut av både FN och Internationella domstolen i Haag. Samtidigt skärper man sanktionerna mot Iran för att landet inte stoppar sin anrikning av uran.
Kvinnorna tog initiativet För drygt femtio år sedan var stödet för svenska atomvapen ganska utbrett. Vi hade inhemskt uran och vi hade det tekniska kunnandet som krävdes för att utveckla kärnvapen. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet med Inga Thorsson i spetsen tog då upp kampen mot atombomben. Efter ett par år tog debatten fart. Män och kvinnor från olika organisationer samlades i Aktionsgruppen mot Atomvapen, AMSA, och kampen ledde till ett riksdagsbeslut 1968 som satte stopp för svenska kärnvapen för all framtid. Beslutet fick internationell betydelse. Det bidrog i hög grad till att icke-spridningsavtalet, NPT, gick igenom. Under årtiondena efteråt deltog Sverige som en aktiv förhandlare i nedrustningskonferensen i Genève med tre kvinnor i förgrunden:Alva Myrdal 1962-73, Inga Thorsson 1974-82 och Maj Britt Theorin 1983-91. Alva Myrdal fick Nobels fredspris för sina insatser. Nu har arbetet inom nedrustningskonferensen i Genève gått i stå och det finns inte många tecken på att man på politisk nivå eftersträvar en ny säkerhetspolitik baserad på nedrustning. Men i folkrörelser världen över växer kunskaperna och viljan att skapa en opinion som tvingar regeringar och parlament till en total nedrustning av alla massförstörelsevapen. Från vapenindustri till miljöindustri Vi har en vapenindustri som står på toppen internationellt sett. Den har utvecklat en spetsteknologi som ger stora fördelar på den internationella vapenmarknaden och den har också en väl utbildad yrkeskår. Vapenexporten skjuter i höjden och Sveriges anseende växer i de militärindustriella konglomerat som anser att militärt våld ska användas i lösningen av konflikter om makt och resurser eller att säkerhetspolitiken måste baseras på militär kapacitet. I dagens politiska debatter hör man inte många röster som talar för att vapenindustrin ska ställas om till civil produktion av nyttigheter. Ändå är det just nu läge för en omställning, en omställning som kan genomföras utan att någon enda blir arbetslös. Den spetsteknologi och den yreksskicklighet som finns inom vapenindustrin är på många sätt en tillgång när vi måste ställa om vårt samhällsliv inför de kommande klimatförändringarna. I forskning och utvecklingsarbete måste vi till exempel hitta nya trafiksystem, nya sätt att uppvärma våra bostäder och nya kylprocesser. Vi behöver utveckla tekniken för att utvinna kraft från vind och vågor. Vi behöver ny teknik för anändning av solceller i stor skala och ny teknik för vattenrening och sophantering. En nedrustning behöver inte göra skickliga yrkesmän och forskare arbetslösa - klimatförändringarna kommer att kräva stora insatser för förnyelse av teknikst kunnande på många områden. Därför ska vi nu sätta kraven på nedrustning på den politiska agendan. Vi ska ta upp de stora möjligheterna att ställa om vapenindustrin till civil produktion vid demonstrationer och uppvaktningar, vi ska samlas till arbetsmöten och skaffa oss kunskaper för att kunna gå före i debatten om nedrustning som en av vägarna till fred. Karin Dahl Seminariet Makt - Miljö - Motstånd den 16-17 mars 2007 anordnas av Kvinnor för Fred i Uppsala och Uppsala-kretsen av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet i samarbete med män och kvinnor i andra fredsorganisationer och andra ideella organisationer. |