Hur mycket har världen faktiskt förändrats efter den 11 september? Å ena sidan har den globala osäkerheten ökat kraftigt samtidigt som globala demokratin,  mänskliga rättigheter och rättsväsendet har försämrats. Å andra sidan att USA använder krigets våld mot terrorvåld visar tydligt som fredspristagare Jody Williams säger, att världen inte har förändrats tillräckligt i den riktning som vi önskar dvs att ersätta våldskulturen med en kultur för fred.

Som ni vet så verkar Nätverket Kultur För Fred i Uppsala för bl.a.

…en kärnvapenfri värld
…kriminalisering av vapenproduktion och försäljning av vapen,
…demokratisering av FN,
…fredsutbildning och ickevåldsträning på alla nivåer,
…stöd till demokratisering, jämlikhet, tolerans och uppskattning av andra kulturer,
…stöd till Jubel 2000, Agenda 21, Haag-Apellen och UNESCO:s Manifest 2000.

Dessutom har vi blivit inspirerade av de 100 Nobelpristagarnas  gemensamma uttalande:
”DEN STÖRSTA FARAN FÖR FREDEN I VÄRLDEN ÄR INTE IRRATIONELLA HANDLINGAR AV ENSKILDA STATER ELLER GRUPPER - UTAN DE BERÄTTIGADE KRAVEN FRÅN VÄRLDENS ALLA FÖRTRYCKTA”

”On the 100th anniversary of the Nobel price, 100 Nobel laureates warn that our security hangs on environmental and social reforms. The most profound danger to world peace in the coming years will stem not from the irrational acts of states or individuals but from the legitimate demands of the world’s dispossessed. Of these poor and disenfranchised, the majority live a marginal existence in equatorial climates. Global warming, not of their making but originating with the wealthy few, will affect their fragile ecologies most. Their situation will be desperate and manifestly unjust. It cannot be expected, therefore, that in all cases they will be content to await the beneficence of the rich. If then we permit the devastating power of modern weaponry to spread through this combustible human landscape, we invite a conflagration that engulf both rich and poor. The only hope for the future lies in co-operative international action, legitimized by democracy.

It is time to turn our backs to on the unilateral search for security, in which we seek to shelter behind walls. Instead we must persist in the quest for united action to counter both global warming and a weaponized world. These twin goals will constitute vital components of stability as we move toward the wider degree of social justice that alone gives hope for peace. Some of the needed legal instruments are already at hand, such as the Anti-Ballistic Missile Treaty, the Convention on Climate Change, the Stratic Arms Reduction Treaties and the Comprehensive Test Ban Treaty. As concerned citizens, we urge all governments to commit to these goals that constitute steps on the way to replacement of war by law. To survive in the world we have transformed, we must learn to think in a new way. As never before, the future of each depends on the good of all.

Vi tackar Janne Viklund som ofta påminner oss om M.K.Gandhis ord:
”The world provides enough for everyones needs, but not for everyone´s greed”

Dessutom kan vi vara glada för årets Right Livelihood  Awards den 7 december till den brasilianske befrielseteologen Leonardo Boff, den israeliske fredskämpen Uri Avnery (Gush Shalom), antikärnvapenaktivisten Angie Zelter (Trident Ploughshares) och den venezolanska musikern José Antonio Abreu.

Sist men inte minst att vi firade 100-årsjubileet av Nobels Fredspris i Stockholm 12 december.  Svenska Röda Korset organiserade och hade inbjudit några av dessa pristagare att dela med sig av sina erfarenheter i en gemensam strävan att ännu mer aktivt förebygga våld, omvandla konflikter och bygga fred. Cora Weiss representerade The International Peace Bureau (IPB), Mary Ellen McNish från American Service Committee (Kväkarnas biståndsorganisation) och Jody Williams pristagare 1997, för hennes historiska insats som gav ”International Treaty to ban Landmines”. Det var den första gången som det internationella civila samhället fungerade som ett globalt nätverk tillsammans med nationella regeringar för att eliminera ett konventionellt vapen.

Verksamhetsåret 2001

10 mars: Att bygga freden - ett informationsmöte och en dialog om aktuella freds och demokratirörelser i världen och i Uppsala. Där diskuterade vi deltagandet i ”World Social Forum” (WSF) i Porto Alegre, Brasilien den 25-30 januari 2001 och fortsatt verksamhet under den andra WSF 31 januari - 5 februari 2002 i samarbete med CETAL och Paulo Freire Institutet. Vi fortsätter också samarbetet med UNESCO, Haag-Apellen för fred och rättvisa, Peace Education Commission (PEC)/IPRA, Svenska Freds Rådet (SFR), Attac-Uppsala och Projektet Ickevåldskultur i Uppsala 2005 bl.a.

25 mars En mini-workshop om icke våldsträning ledd av Marie Cassel och Gloria Montén från Projektet Alternativ till Våld (AVP Sverige). Sedan 1975 erbjuder AVP kreativa konfliktlösningar som kan förändra människors liv. Att hantera vardagskonflikter utan våld kan hjälpa människor att skapa goda relationer och ett fredligt amhälle och ger insikt i hur våldet påverkar vårt samhälle. AVP är en politiskt och religiöst obundet program samt en internationell frivilligorganisation som med hjälp av frivilliga erbjuder upplevelse-workshops för att frigöra sig själva  och andra från våldets nedbrytande krafter. AVPs grundläggande tro är, att det finns godhet och fredskraft inom varje människa och att denna kraft kan användas till kreativa lösningar, som inte anväder våld. AVP har en andlig bas och bygger på respekt och omtänksamhet om sig själv och andra. AVP ger resultat i fängelser och i andra samhällsgrupper.
Vi lyckades bra och hoppas att fortsätta samarbeta med AVP Sverige, sannolikt tillsammans med Projektet Ickevåldskultur i Uppsala 2005 som stöds av Uppsala kommun bl.a.

3 april: Sveriges fredsråds årsmöte (NKFFU ansökte om att bli associerad medlem i SFR.)

2-6 maj: Som representant för NKFFU Azril Bacal deltog som deltog i Hague-Appeal for Peace Global Campaign for Peace Education Consultation i Columbia Teachers College i New York.
19 maj: Programet inledes av Peter Haas, styrelseledamot i Föreningen Fredens Oas’ vänner i Sverige. Neve Shalom/Whahat al Salam - en ”Living Village for Peace” som är sedan 30 år
är ett ljus i Mellanösterna mörker och ett exempel på fredlig samexistens och demokratisk samverkan på lika villkor mellan judar och araber. Samarbetet planerades i fortsättningen med solidarisk hjälp av Willy Hagel och Christina Ohlson-Hagel om Fredens Oas’s vision och läxan.Vi har också haft kontakt med Benita Hide från British Friends of Neve Shalom/Wahat al-Salam-Oasis och köpte deras material ”Dealing with Conflict” och ”Teaching and Learning Peace in a Jewish-Palestinian Village in Israel

9 juni: Kan Uppsala bli en bildningsstad för kultur för icke-våld? Inledare var Ulla Liljeström, skolchef i Tammerfors, repr. Educating Cities Global Network, Anders Falk, generalsekreterare i  svenska UNESCO-rådet, Hans Levander, Läkare mot Kärnvapen och Life-Link, Azril Bacal NKFFU och CETAL. Utbildning är en central faktor för framtidens utveckling, för att aktivera demokratin och för att svara mot de utmaningar som globaliseringen och EU-medlemskapet för med sig. Idag finns mer än 200 städer över hela världen, med Göteborg som enda svenska stad hittills, som tillhör International Association of Educating Cities. Organisationen och medlemsstäderna arbetar tillsammans med projekt och aktiviteter för alla medborgare inom bildning och kultur, t.ex. kultur för fred, mänskliga rättigheter, miljö, IT, arbetslöshet, social integration och etnisk mångfald för att motverka rasism och främlingsrädsla och bidra till ökad tolerans m.m. Hittills har sex internationella kongresser genomförts och nästa kongress äger rum i Tammerfors 2002, preliminärt med temat Urban Security - the role of civil society. Vad skulle Uppsala kunna vinna på att bli Educating City? Nästa årsmöte av Educating Cities Global Network blir 16-19/6 2002 i Tammerfors Finland med temat Urban Security- the role of Civil Society. För att förverkliga vårt projekt att Uppsala blir medlem- som Educating City - så har vi etablerat kommunikation med Kristina Axell, Chef för utbildning och utveckling i Uppsala kommun. Och vi hoppas verkligen att Uppsala blir en Educating City till år 2002.

6 augusti:Som representant för NKFFU deltog Azril Bacal i hedrandet av Hiroshimadagen med lyktnedsättning i Fyrisån vid Nybron som organiserades av FREDSAM.

23 augusti: Planeringsmöte  i CETAL:s lokaler då höstens program planerades.

8 september: Årets kulturnatt i Uppsala. Vi lyckades bra med vårt program om Uppsala som en bildningsstad för demokrati och kultur för fred. I Johannishuset, Kungsgatan 30 med hälsninganförande av Bo Nylund ordförande i föreningen Örjansgården Agni. Det är ett bra tillfälle att tacka varmt och stort Bo för hans kraftiga och kontinuerliga stöd till vår verksamhet. Henk Polgrom spelade gitarr, Annette Areskoug och Sara Lindhoff spelade fiol och flöjt. Berta Guerra-Aredal somhar varit med NKFFU från början kom från Stockholm med familjen och framförde ”Konst och Lek för Fred” Irene Steinwall läste dikt och sjöng till gitarr (Önskelistan). Prof emeritus i sociologi Ulf Himmelstrand framförde tankar om sin sista bok ”Ögonblicket” (för fred). Anette Settervall introducerade Projektet Icke-Våldskultur i Uppsala 2005. Lisa Boethius pratade om Attac-rörelsen. Willy Hagel pratade om en Oas för Fred. Lars-Gunnar Ekegärd och Rolf Bergling presenterade vår nyskapade web-plats för Fred (www.fredskontakt-uppsala.net) som underhålles av Anna-Lena Pikas. Till slut dansade vi alla grekisk dans med dansgruppen Afroditi och läste poesi för Fred och Rättvisa.

14 oktober: Inofficiellt diskussionsmöte om dagens globala oroligheter och samarbete med andra lokala fredsorganisationer i aktiviteter mot terror, mot krig och för demokrati, tolerans och rättvisa. Bl.a. med  Nätverket för Fred.

18 oktober deltog NKFFU i en demonstration för fred med anföranden om alternativ till våld av Bo Nylund och Azril på Stora Torget.

19 oktober: Som representant för NKFFU deltog Azril Bacal  i seminariet med Jim Wallis, Kristna Fredrörelsens Ickevåldspristagare 2001, om Introduction to Nonviolence på Ekumeniska Centret i Stockholm som organiserades av Sveriges Kristna Råd i samarbete med Brommadialogen.

21 oktober:  Disskussionsmöte i Johannishuset om NKFFU tillsammans med andra lokala organisationer och enskilda har kompetens, vilja och kapacitet  nog att bidra med t.ex. Krishantering och bearbetning av känslor och tankar. Så småningom skulle vi kunna hjälpa till att skapa och stödja hjälpnätverk för olika åldersgrupper, kulturella och religiösa minoriteter i vårt mångkulturella Uppsala. Vi förstår att vi står inför en långvarig krissituation och skall fortsätta med arbetet för att aktivera demokratin och bidra med fredsbildning på olika nivåer för en kultur för fred i Uppsala, Sverige, EU och världen.

7 december: Som representant för NKFFU deltog Azril Bacal i Award Ceremony av the Right Livelihood Awards på Riksdagshuset i Stockholm och dessutom i Symposium on Structural Discrimination (NGO Forum) Stockholm som organiserades av Integrationsverket.

8 december: ”Världen efter 11 september?” Paneldebatt i Johannishuset

Bo Nylund uttalade att bomber som dödar oskyldiga människor och förstör samhällets infrastruktur alltid är draksådd. De skapar i ett längre tidsperspektiv fler och svårare problem än dem  de i kort tidspespektiv verkar lösa. USA kan visserligen förkorta talibanernas tid vid makten och tvinga de terroristgrupper som har anknytningar till Usama Ben Ladin på defensiven. I den bemärkelsen kan USA uppnå uppställda mål. Men historien slutar inte här. Dagens situation innebär inte att vi har facit över den historia som började med de amerikanska militära aktionerna mot mål i Afganistan. Det synes också som om den internationella terrorismens potentialer inte främst finns i Afganistan utan snarare i länder sådana som Saudarabien och Egypten. Bo Nylund gjorde också en historisk tillbakablick.  De massiva bombningarna av städer under andra världskriget hade - enligt ganska samstämmiga  militärhistoriska analytiker - bara marginell betydelse för krigets utgång. Däremot steg våldsspiralen  i höjden. De krig som förts efter andra världskriget har genomgående drabbat civilbefolkningen långt mer än de vållat manssillan bland stridande soldater. Tunga moln vilar nu over framtidshorisonten. Den uniformitet i opinionsbildningen här hemma som så många krafter vill pressa fram - eller skrämma fram - hör naturligtvis till de för oss mest kännbara hoten. Ändå är jag inte så pessimistisk. De mest  korttänkta och arroganta i det amerikanska maktetablissemanget har betydande motkrafter i sitt eget land. Någon allomfattande Rambopolitik har inte ens världens mäktigaste land råd att föra på egen hand. Den nuvarande alliansen är skör, samtidigt som USA är mycket beroende av den. Jag kan föreställa mig att man i politiska maktcentra världen över tvingas att gripa in mot en av de absolut nödvändiga förutsättningarna för terrorism i stor skala och lokala krig - nämligen de okontrollerade storbanker och frihandelszoner, där nutidens krigslorder och terroristledare kan bunkra upp sina ekonomiska resurser och varifrån de kanfinansiera ljusskygga projekt.

Kanske har den nya världssituationen frilagt vissa nya  möjligheter. Skall de kunna realiseras på ett konstruktivt sätt förutsätter detta att de grupper som bevarar sin tro på det öppna samhället, bevakar rättssäkerheten och står pall för den reaktionära åsiktspolisen i media, förtsätter sitt arbete för fred, demokrati och männskliga rättigheter och gör det med hela världen i sikte.
B.N.

Anatol Pikas sammanfattning av sitt anförande.

UNESCO bildades för att ”bygga fredens försvar i människornas sinnen”. Den metod som använts har bestått i uppmaning till fred som man dock förhindras följa eftersom den andra sidan alltid är benägen till krig, terrorattacker och exploatering. UN stöder krig som förs i fredens namn. Hur kan man bryta detta tragikomiska tillstånd? I Anatol Pikas metod AKBM (Alla i Klassen Blir Medlare) lär sig eleverna att lösa mellanmännskliga konflikter genom medling medan anknytning sker till internationella konflikter. Medlingens paradigm undviker det fysiologiska arvet som regerar människors sinnen då de blir parter i en konflikt. Mer om metodens bakgrund och know-how på
http://www.bahnhof.se/¨

Vid seminariet "Har freden en chans?", anordnat av nätverket Kultur för red, lördagen den 8 dec 2001, medverkade Jörgen Holmström från Svenska  Afghanistankommittén (SAK). Han berättade att om läget hade varit normalt, skulle han ha varit på sin arbetsplats vid SAK:s kontor i Kabul, men redan samma dag händelserna i New York och Washington tog plats, beslöts att evakuera personalen i Kabul till huvudkontoret i Peshawar, Pakistan. Den spontana reaktionen på terrorhandlingarna var att koppla dem samman med den styrande talibanregimen. Jörgen gav en rapsodisk bild av händelsutvecklingen i Afhanistan under de två senaste decennierna, alltifrån den sovjetiska inmarschen, genom mujahedinrörelsens motståndskamp till talibanernas segertåg in i det av krigsherrar och lokala banditer söndertrasade Kabul, och han berättade vidare om den dubbla värld många i framförallt de större städerna hade upplevt sedan talibanerna tog makten : dels tvånget att foga sig efter de styrandes lagar och dekret, men samtidigt den ofta obändiga lusten att leva ett annat liv, fritt från den totalitära kontrollen. Inte utan stolthet kunde det framhävas att SAK i Afhanistan hela tiden har haft ett grundmurat gott rykte för sina insatser, framförallt inom sjukvård och grundläggande utbildning, ett anseende som är levande än idag och som baserar sig på den oavhängiga men medvetna roll organisationen visar gentemot makthavande. Ett exempel på detta är att SAK har varit framgångsrik med  att göra det möjligt för flickor att lära sig läsa och skriva, vilket under talibanstyret var förbjudet. Men Jörgen påminde om att även utan den senaste händelseutvecklingen med krig och förödelse, fanns många hot mot befolkningen sedan tidigare, hot som idag är än mer aktuella. Den värsta torkan på 30 år har drabbat landet, vilket har medfört en hungerkatastrof, och dagsläget är idag än mer desperat. Dagligen dödades och skadades före kriget många människor av de minor som lämnats, gömts och glömts i terrängen, och genom dagens krigshandlingar ökar antalet dödade, inte bara genom nya minor och detonationer, utan även genom att minröjda områden åter har förorenats av fösåtliga dödsbringare.

Jörgen introducerade även boken "Talibanerna -Islam, oljan och det nya maktspelet i Centralasien" av författaren Ahmed Rashid, verksam som korrespondent vid Daily Telegraph och Far Eastern Economic Review. Jörgen Holmström avslutade sin presentation med den fasta förvissningen att inom överskådlig tid kunna återvända till sitt arbete i Kabul.

Refererat  av  Peter Nyman

12 december: Som representant för NKFFU deltog Azril Bacal i The Nobel Prize Centennial som organiserades av Svenska Röda Korset i Stockholm

Sammanfattning av Azrils presentation av NKFFUs verksamhet (Året som gick och framåt).

Vi skall fortsätta att driva fram visionen att Uppsala blir en Educating City med Kristina Axell, Chef för utbildning & utveckling i Uppsala Kommun. Vi vill härmed tacka alla som har hjälpt oss i saken, i synnerhet Anders Falk, generalsekreterare i Svenska UNESCO Rådet, Hans Levander (Life-Link och Läkare mot Kärnvapen), Olle Liljeström, skolchef i Tammerfors, representant för Educating Cities Network och ansvarig för internationella mötet 16-19 juni 2002 i Tammerfors, som kunde närvara tack solidarisk stöd från ABF i Uppsala län.  Vi skall fortsätta med fredsskapande verksamhet genom utbildning i alla former och nivåer bl.a. med Ickevåldsträning ATV (Alternativ Till Våld) i samarbete med andra fredsorganisationer och fredsarbetare t.ex Anatol Pikas och hans demokratiska medlingsmetod. Vi skall fortsätta vårt samarbete med ABF i Uppsala Län, FONOLA-SOL,CETAL och Paulo Freire Institutet i folkbildning för fred. Vi skall fortsätta vårt samarbete med andra lokala föreningar som Kristna Freds, Svenska Freds, Kvinnor för Fred, IKFF, Kväkarna, Kommittén mot straffrihet och för rättvisa, Tidskriften Nos et Orbis, Spanska föreningen, SIU, Psykologer mot kärnvapen, Mansjour, föreningen Örjansgården Agni, föreningen Fredens Oas’ Vänner i Sverige, Life-Link, Hyresgästföreningen, Attac rörelse i Uppsala,Tidskriften Gandhi IDAG, Uppsalabor mot Rasism, Eriksbergsskolan (Peter Nyman). Vi skall fortsätta samarbete med riksorganisationer som Svenska Fredsrådet, Kristna Freds, Föreningen Fredens Oas’ vänner i Sverige, Nätverket mot Rasism, Svenska UNESCO Rådet m.m. Vi skall fortsätta internationella samarbetet med globala organisationer för fred, demokrati och rättvisa som t.ex. Peace Education Commission (PEC)/IPRA, Haag-Apell för Fred, Latinamerican Council of Peace Research and Education (CLAIP), World Social Forum och sist men inte minst Paulo Freire Institutet (IPF) och projekt om kultur för fred i Alvorada, RGS, Brasilien.

Vi vill varmt tacka alla som har bidragit på alla möjliga sätt till vår verksamhet. Speciellt tackar vi Maria Fredigou-Malama, ordförande i Uppsalas kulturnämnd, som har varit samtalsledare i många av våra program, från början av vår verksamhet i mars 1999, Willy och Christina Hagel, Inger Ahlström, ElsaMaria Bergström, Rolf Bergling, Berta Guerra-Aredal och familj (Berta driver projektet Kultur för Livet = FredsKultur), Lars-Gunnar Ekegärd, Elise Rodin, Kerstin Liljedhal, CETALs styrelsen, Bengt Eliasson och Marie-Louise Vogel som hjälpte oss med språkgranskning och många andra som vi kanske glömmer just nu.

Som julklapp och Gott Nytt År hälsning vill vi citera meddelande från Dalai Lama brev till The Nobel Prize Centennial

 ”Of paramount importance is the fact that we are all simply human beings, who wish for happiness and want to avoid suffering. We are dependent on one another for our very survival. We cannot exist in isolation. It is quite clear that in order to achieve world peace, we must begin by developing more peaceful relationships with those around us and, I believe, this can only be done if we have inner peace ourselves. Whether we advocate a new world order or the status quo, today’s world requires that we accept the oneness of humanity. We can no longer afford to think that we are separate from one another. Today, events in one part of the world eventually affects areas far away in other parts of the world. Therefore, it is imperative to treat each major local problem from the moment it begins as a global concern. Invoking national, racial or ideological barriers that separate us will have disastrous repercussions. In the context of our new interdependence, considering the interests of others is clearly the best way of looking after our own interests.

His Holiness the Dalai Lama, letter written 22 November 2001