Hur känd är  Överenskommelsen?

(Artikel publicerad i MILJÖMAGASINET  NR 46 nov 2010)

Ytterst få personer uppmärksammar  Regeringskansliets  initiativ med den s k Överenskommelsen (Ö).   För att förstå vad det gäller måste man först analysera sådana begrepp som det civila samhället och dess komponenter jämförda med det politiskt organiserade samhället.

Överenskommelsen har tre parter  Regeringen -  Kommuner/landsting  - Civila samhällets organisationer  (CSO).

Politikernas makt utgår formellt från resultaten av valen vart fjärde år. Nuvarande partisystem -  som ersatte ståndsriksdagarna - växte fram ur olika folkrörelser men har allt mer förlorat kontakten med sina rötter. Partiorganisationerna lever nu sitt eget liv med lärlingar rekryterade från sina respektive ungdomsförbund.  De politiska programmen utformas allt mer med hjälp av marknadskonsulter.  Argumenten blir mest ekonomiska.

MEN - när vallöften skall uppfyllas och välfärden visar sig kosta mer än vad skatterna inbringar,  då börjar man söka hjälp av den grupp medborgare som nu kallas volontärer.

Våra välfärdssystem  -  åldringsvård  -  sjukvård - samhällsservice  - växer i omfång och i takt med befolkningsökning och ökad livslängd.  

MEN politikerna hinner inte med - eller saknar kompetens  -  att administrera ökningarnas konsekvenser: utbildning av fler anställda, rationaliseringar o s v.

Folkrörelsernas initiativ och krav på välfärdssystem har stegvis  blivit  lagar och förordningar som reglerar hur systemen administreras och verkställs. 

MEN  politikerna vill inte svara för de nödvändiga uttagen av skatter. Prövar nu två utvägar för att pressa kostnaderna:

1)  Inbjudan av entreprenörer att med sina privata företag tävla med de kommunala utförarna.

(En modern variant av sockenstämmornas "fattig-auktioner".)

2)  Överenskommelser med frivilligorganisationerna.   Bl a genom rekrytering av volontärer.

Vilka är CSO -  det civila samhällets organisationer?

NGO  är ett begrepp för att beteckna icke-statliga organisationer som används i FN  men under det begreppet räknas inte bara folkrörelser och ideella sammanslutningar utan även stiftelser och kommersiella företag.  

De senare kan vara av en sådan storleksordning att de är mäktigare än många av FN:s två hundra medlemsländer.

CSO  är en förkortning som fungerar både på svenska och engelska (Civil Society Organisations).  

Civilsamhället  som motsats till stat - landsting - kommuner   innehåller ytterligare en maktfaktor som brukar kallas den privata sektorn.  Härifrån kommer nu initiativen och ledarna kallas för entreprenörer.

Företrädare för idéburna frivilligorganisationer vill ha kvar den gamla beteckningen  folkrörelse .  

Deras ledare brukade ju kallas eldsjälar.  Skall dessa nu inbjudas att göra samhällstjänst?   Skall sådana samhällsfunktioner som politikerna beslutat att bekosta med skattemedel nu köpas från privata företagare?

Så här skriver Regeringskansliet i trycksaken  "DAGS för DIALOG"

"Ett starkt civilsamhälle är både en förutsättning och ett uttryck för ett fritt och demokratiskt samhälle.  Det civila samhället spelar en central roll i demokratin i sin egenskap av röstbärare, opinionsbildare och motvikt till den offentliga maktutövningen.

Hur kan vi se till att det civila samhället får utrymme i den nya samverkansmodellen?

Hur ser den goda dialogen ut? 

Hur definierar vi vilka representanter från det civila samhället som ska bjudas in?

Vilket ansvar ska de etablerade institutionerna ta för det civila samhället samt för dialog, kunskapsöverföring och resursfördelning?

Det civila samhället i siffror

   I Sverige satsar både män och kvinnor i genomsnitt 16 timmar per månad på frivilliga insatser, dvs. insatser som görs på frivillig grund, oavlönat eller mot symboliskt arvode, och på fritiden. 

   Omräknat till hela befolkningen uppgår de frivilliga insatserna till mer än 400 000 heltidsårsarbeten. 

   Studier som genomförs regelbundet sedan 1992 och framåt visar att omfattningen av de frivilliga insatserna har ökat:

   • I Sverige finns uppskattningsvis 200 000 organisationer inom det civila samhället.

      De allra flesta är ideella föreningar, stiftelser eller registrerade trossamfund.

   • Drygt 85 % av befolkningen (både män och kvinnor, 16–84 år) är medlemmar i någon förening.

   • Av den totala befolkningen deltar 43 % av männen och 38 % av kvinnorna aktivt i en förening.  Skillnaderna mellan olika åldersgrupper är stora: det är färre ungdomar  som är medlemmar i en förening, samtidigt som en stor andel ungdomar utövar andra former av ideellt engagemang.

Lars-Gunnar Ekegärd   

mail to: lars-gunnar.ekegard@bredband.net